Åååhh så klantigt!

Jag har klantat mig! Igen! Igår va det då dags för mig att prova springa med pulsklockan för att få reda på maxpuls och förbränning och allt sånt där som en bra pulsklocka kan göra för en! Men när Magnus kom hem hade han så hade hans skavsår från i helgen gått upp och han hade riktigt ont i fötterna, inte en chans att han hade fått på sig löparskorna! Jag beslutade mig för att fara själv och ta Frej med mig. Detta är en stor tallskog på platt sandig mark, man ser flera hundra meter i den, så den är perfekt för Frej att springa av sig i. Och eftersom det inte är ett eljusspår utan någon form av naturstig är det väldigt lite folk som brukar vara där. Allt gick utmärkt de första 8 kilometrarna! Men så ser jag mellan träden att det går folk ca 150 meter framför oss i spåret, jag kopplar Frej , för det finns rätt många som blir sura och börjar gapa och skrika om det kommer en lös hund, trots att hunden inte gör så mycket väsen av sig. Jag hade ingen lust att bråka me nån idag. Jag hade ett sånt där mjukt och smidigt jaktkoppel i fickan som jag tog på Frej. Han blir heltaggad av att få springa i koppel och vi springer kanske lite fortare än va jag klarar av, är rätt mör i benen efter 8km. Jag trampar snett på en rot, med hela kroppstyngden, sen flyger jag efter frej eftersom jag fortfarande håller i kopplet. Ajajaj! Stukad fot. 2km kvar att gå till bilen. telefonen i bilen. Bara att börja gå. Gör så ont att tårarna börjar rinna. När jag kommer fram till bilen är foten så domnad att jag bedömmer att jag kan köra hem utan att det gör alltför ont. Men på kvällen svullnar foten upp ordentligt och det dunkar i den. Vi åker till Magnus mamma så hon får lägga lite stöd runt foten. Sen va det bara att försöka sova med foten i högläge. Och nu e det morgon. Jag ska ringa till vårdcentralen och höra efter vad som e smartast att göra med en sån här fot. Låsa in ägaren till foten möjligtvis så hon inte hittar på massa stolliga grejer, som tex att fara ut och springa....eller ta långpromenader med hundarna. Som tur är har vi kanske 150 meter till en liten skog , tänker linka dit me Uma och Frej så dom får göra sina toalettbestyr där. Och härja runt...eller va dom nu har tänkt göra.... Nä nu ska jag ta en kopp the och börja med skolarbetet för idag....

En dag som alla andra....nästan

Idag har det varit mycket underligt väder..... På morgonen då jag och Frej va ner till stranden, va det mulet och blåste lite... Frej passade på att bada lite...hm.... På förmiddagen när jag satt och pluggade kom utan förvarning en snöstorm ?! Trodde vi skulle slippa det nu... Sen blev det sol och vindstilla..så jag och Uma gick till lill-skogen för att träna lite.....precis när vi är framme kommer det en hagelskur....och inga små hagel precis!!! Jätteont gjorde det, så vi sprang hem igen! Jag passade på att göra lite lunch, Dinkelpasta med röd pesto och fusk-parmesan....sååå gott!! Och nu skiner solen igen ute! Hoppas bara att det är fint väder ikväll, för då är det dags för andra turen i milspåret(första avklarad i lördags!) Och även min tur att ha pulsklockan som vi har köpt. Det är jättespännande att kolla efter träningen hur pulsen och kalorieförbränningen har legat under de olika partierna, sen kan man synka klockan med datorn så man får över all info dit också. När man tränar vill man ju se resultaten av träningen också, annars är det lätt att tappa motivationen.....Det kan ju ta ett tag innan klädrna sitter lösare och vågen visar mindre. Men det betyder inte att inget har hänt med kroppen. Med hjälp av klockan ser man ju direkt vad som händer! Otroligt peppande! Nä nu ska jag återvända till mina riskanalyser och portföljvalsteorier....suck! Måste ju bli klar nån gång...

Vardagsliv i Piteee....

Hej hopp!

Här går vardagen sin gilla gång och det mest spännande som hänt de senaste veckorna var Frejs Mentalbeskrivning hos Brukshundsklubben. Uma va förståss med dit och nog va det en och annan där som började önska att dom hade skaffat Weimaraner istället för schäfer...Hon charmade alla! Det gjorde även Frej med sin enorma energi och utstrålning! Fler än en åskådare kunde häpet konstatera att testet inte bekom Frej just någonting, han va lika pigg och framåt efteråt. Så det va kul.Idag har Magnus åkt till Gällivare , jag och vovvarna är för oss själva till imorgon eftermiddag. Jag försöker förtvivlat befria mig från min hemska skrivkramp.Jag har huvudet fullt av ideér och planer, men då det ska printas ned så är det som bortblåst! Gaaahhh!!!! Tur att Elena dyker upp imorron och håller arbetsmoralen uppe....svårt att fuska om någon annan också sitter med och skriver. Det har vart tyst ett tag från min sida på hälsofronten, men jag försöker kämpa på så gott det går. Löpningen är igång nu iallafall och det känns bra. Just löpning är den träningsform som jag har lättast för att hålla igång och fortsätta med. Det där med Gymkort har jag försökt med så många gånger, och visst! Det är kul i början! Men efter någon månad så tar det oftast stopp och jag hittar på fåniga ursäkter för att slippa gå dit. Men löpning är fantastiskt på så sätt att man kan springa när man vill, bara att knyta på sig dojjorna och kuta iväg. Man kan variera turerna också så att man inte bara är på samma gamla tråkiga platser för jämnan. Fast bäst av allt är det att springa i skogen! Och det gjorde vi igår! Det blev inte en så lång runda för jag hade ont i huvudet på dan, men 5,5km blev det iallafall och jag tog ut mig precis lagom.Man får som bäst resultat av löpträning om man ligger på en ansträngningsnivå på ca 6-7 av 10. Då tränar man förhoppningsvis också strax under mjölksyratröskeln. Vad mera nytt? Ja , Uma växer så det knakar förståss och i Tisdags va det dags för vaccinationer( 12 veckors sprutan och rabies, lika bra att göra det redan nu...)och återkontroll för Urinvägsinfektionen. Vaccinationerna märkte hon inte ens, hon va fullt upptagen med att pussa på den snälla flickan som gav sprutorna. Urinvägsinfektionen är betydligt bättre, men inte helt borta ännu. Så nu proppar jag Uma full med C-vitamin för att ta udden av infektionen. Man kan ge rätt mycket faktiskt, det inte kroppen tar upp kissas ut. Den 17 maj ska vi på en handlerdag i Råneå, som en lite grund inför utställningssäsongen. Frej är inte utställd sedan juli förra året. Bra att öva på att springa med andra hundar och att stå stilla när främmande personer tar på en (ja , inte på MIG, på hunden såklart!). Nä nu måste jag ta tag i skrivandet....vovvarna vilar middag och det är bäst att passa på då medan det är lugnt i huset.

Migrän...

Hej!
Idag blir det ingen bild....ser för risig ut.
Har vart en riktig hund- och pluggardag. Här behövs inte tvätta håret, bara att fläta och trycka ner en keps.... ut med de små jyckarna i skogen en sväng, sedan in och på med datorn. Skriva , skriva, skriva,skriva, tänka,tänka,tänka,tänka. Tillslut har det nu resulterat i en rejäl överhettning av systemet, Migrän. Mina rara vovvar som snusat och sovit så sött under tiden jag pluggat, har nu lagom till migränen kom smygande, piggnat till rejält och jagar varann genom huset , sätter rejäla repor i parketten, nåja den skall ändå slipas om så småningom.....Magnus får jag inte tag i, han jobbar väl och står i.... jag har inte tid med migrän....har så mycket plugg kvar så det räcker flera månader om jag vill(...inte för att jag vill. )Måste ta tag rejält i mina uppsatser, jag har ju material till bägge två, men ingen teori och skrivkramp så in i bomben! Nu vill jag bara krypa ner i ett mörkt svalt rum och gömma mig, gärna med en halvliter "Ben&Jerry" , har ni testat "Peace of cake"? Ojj så gott!Mmmmm! Men nu kan jag ju inte göra det..suck! Först mata de rara små vovvarna, sen vänta på att Mange kommer hem så jag kan berätta att jag inte har en aning om vad vi ska äta till middag, sen ut med de rara små vovvarna. Sen om jag har tur , kanske jag kan gå in i det där mörka svala rummet jag pratade om, fast utan "Ben&Jerry".... tyvärr.....

Två små gynnare...

Idag bestämde jag mig för att gå en längre promenad med de små gynnarna samtidigt. Eftersom vi bor så till att man inte gärna kan ha två hundar lösa samtidigt(nåja, iallafall inte mina hundar!) eftersom det är svårt att ha absolut koll hela tiden, Bilar som kör fram och tillbaka, En Ica-parkering, mötande stojande dagisgrupper, andra hundar, och mammor på promenad med sina barnvagnar. Det finns med andra ord gott om störningsmoment för två små busiga jyckar. Jag bestämde mig alltså för att ha båda i koppel. Åtminstone tills vi kom ner till grönområde och cykelbanor. Jag har provat detta förut , med varierande resultat på kortsvängar runt kvarteret.

Vilket sabla trassel! Jag trodde jag skulle bli galen! Att Uma inte är så haj på att gå i koppel ännu kan man ju förstå, men den stora! Han tyckte det va jättekul att byta håll och gå runt mig flera varv hela tiden! Efter halva vägen släppte jag lös Uma...då gick det bättre kan man säga... Sen när vi skulle hem fick båda vara kopplade igen. Nu gick det bättre, övning ger färdighet! Men jag har nog varit för slapp med Frej på senaste tiden, det är dags att uppdatera hur man ska uppföra sig tror jag. Han vet betydligt bättre, men passade på att fuska idag när min uppmärksamhet delades av någon annan för omväxlings skull...

Uma har sista tiden haft lite problem med kisseriet, försöker kissa massor av gånger ute, utan att det kommer något ibland. Har gett C-vitamin sen i Torsdags förra veckan, men jag ser ingen större skillnad så vi ska åka in och lämna kissprov i eftermiddag för att kolla att det inte är något som behöver åtgärdas. Man vill ju vara helt säker på en sån liten valp, de är ju lite känsligare. För att Uma inte ska bli så kall då vi är ute på kvällarna, så har vi fått låna en hundtröja av grannen som har en hund av en liten ras. Den passade perfekt! Det skyddar njurarna mot kalldraget lite grann iallafall..

Joggingtajm...

Puhh! Igår snördes löparskorna på för första gången den här säsongen. Bilden ovan är tagen ca 20 minuter efter avslutad runda, ser ni att jag fortfarande är knallröd i ansiktet?Jag tycker om att springa, gärna långt också. Men idag nöjde vi oss med en 8km. Kan säga att det räckte mer än väl. Vid två kilometer kvar brände det i vaderna och låren av mjölksyra. Men jag körde på ända in i mål. Träningsvärk får man iallafall, hur man än gör efter säsongens första gång. Lika bra att få en rejäl en med en gång så är det ur världen sen. Längtar dock tills motionsspåren tinar fram, jag är inte så jätteförtjust i att springa på asfalt utefter en väg där bilarna blåser förbi i 90 och river upp stora moln av sand och grus. Sen får jag lite ont i benhinnorna också av asfalten. Tyvärr kan jag inte skylla på att skorna är för dåliga. Dessa prima saucony som inhandlades för två år sedan enbart för löpträning, utprovade för att vara perfekta för mig och min löpstil, och svindyra kan tilläggas, är de bästa skor jag haft. Jag är nog bara för klen helt enkelt. Träningsvärken då? Jo den har kommit smygande rejält under dagen...Halleluja för Zon! Ni vet sån där man smörjer in "Om du vet var du har ont, varför behandla hela kroppen"? Sagt och gjort. Jag smorde in HELA kroppen. För nu gör det ont, precis överallt! Jag vill DÖÖÖÖ!!! Men det lär jag säkert inte göra...synd.Just nu tycker jag MYCKET synd om mig själv. Uma och Frej kör rally genom hela huset och slirar på parketten.....aaarrgghhh!!! Dom har blivit rätt goa kompisar nu faktiskt. Uma är duktig på de vi tränar, även om jag inte ställer just några krav ännu. Mitt "Nej" respekterar hon väldigt bra, och "sitt" under korta stunder...te.x innan vi ska gå in får hon sitta på bron och vänta på "varsågod", samma procedur innan hon får sin mat. Har även börjat lite smått med inkallningssignal på visselpipa också. Hon kunde ju redan"att komma" när man visslade då vi hämtade hem henne. Allt det där går bra än så länge. Det enda som inte är bra , är att pirayan är ohämmat förtjust i att äta grus!små gruskorn vid vägkanten och stora grus från gården å allt är gott! Det är svårt att hindra helt , jag kan ju inte BÄRA runt på henne! Har även provat att öka på maten lite och att ha med små gobitar ute, men näe..grus ska de va! Frej åt inte grus, tack och lov! Han åt pinnar och bark....

Uma - en liten piraya..

Hej!

Nu är hon då äntligen här! Våran efterlängtade lilla valp, Uma. Nu får jag och Magnus "varsin" hund.Eftersom Magnus och Frej redan har blivit så samspelta och jobbar bra tillsammans så blir det mest jag som kommer att träna med Uma. Båda hundarna tillhör ju familjen och är lika mycket bådas hundar. Men för att få någon typ av kontinuitet i träningen ska vi dela upp det till stor del. Uma är en riktigt tuff liten tjej , inte på det stökiga och våldsamma sättet , utan lite mer att hon lugnt inväntar rätt läge...och sedan slår hon till me kraft...vare sig det handlar om att ge storebrorsan Frej en känga eller attackera mattes bara fötter. Hon tar verkligen för sig här hemma , och det är härligt med en pigg och livskraftig valp.Hon är inte rädd för något utan är med på allt... häromdagen skulle jag för första gången här hemma inspektera och nagga lite med kloklipparen på hennes små klor...jag la henne på rygg i mitt knä och efter en och en halv tass hade hon somnat!? Helt trygg med mig och med sig själv. Fantastiskt! Frej va det lite annars med... jag själv va rätt nervös med honom i början så han gillade det inge vidare....inte så att han krånglar och håller på, men det finns en ovilja kring kloklippandet hos honom som sitter kvar sedan valptiden. Och det är ju mitt fel eftersom jag gjorde honom orolig. Nu har man ju fått en viss rutin på att klippa, så med Uma va jag inte alls nervös såklart, och då går ju allt som en dans! Jag har lärt mig otroligt mycket genom Frej , som nu kommer omsättas på Uma. Tyvärr är det ju inte idealiskt valpträningsväder ute nu... snöfall och snålblåst. Så vi får träna den grundläggande kontakten och inkallning och sitt några veckor inomhus istället. I början av veckan så va det bra väder, så Uma kunde följa med mig och Frej på korta små promenader. Men nu när vädret har varit så dåligt så fryser och skakar hon så fort vi kommit ut. Detta innebar att jag igår fick smita ut en kortsväng med Frej medan hon sov, för han behöver ju komma ut stackaren! Idag löstes problemet av att Magnus mamma kom hit och passade Uma så att jag och Frej kunde gå ut. Uma fick leka med Shih tzun "sickan". Lagom storlek på lekkompis, så dom hade haft jättekul! Förhoppningsvis blir det lite varmare till veckan och då kan ju Uma hänga med mig och Frej. Nåja det va allt för idag!