Migrän...

Hej!
Idag blir det ingen bild....ser för risig ut.
Har vart en riktig hund- och pluggardag. Här behövs inte tvätta håret, bara att fläta och trycka ner en keps.... ut med de små jyckarna i skogen en sväng, sedan in och på med datorn. Skriva , skriva, skriva,skriva, tänka,tänka,tänka,tänka. Tillslut har det nu resulterat i en rejäl överhettning av systemet, Migrän. Mina rara vovvar som snusat och sovit så sött under tiden jag pluggat, har nu lagom till migränen kom smygande, piggnat till rejält och jagar varann genom huset , sätter rejäla repor i parketten, nåja den skall ändå slipas om så småningom.....Magnus får jag inte tag i, han jobbar väl och står i.... jag har inte tid med migrän....har så mycket plugg kvar så det räcker flera månader om jag vill(...inte för att jag vill. )Måste ta tag rejält i mina uppsatser, jag har ju material till bägge två, men ingen teori och skrivkramp så in i bomben! Nu vill jag bara krypa ner i ett mörkt svalt rum och gömma mig, gärna med en halvliter "Ben&Jerry" , har ni testat "Peace of cake"? Ojj så gott!Mmmmm! Men nu kan jag ju inte göra det..suck! Först mata de rara små vovvarna, sen vänta på att Mange kommer hem så jag kan berätta att jag inte har en aning om vad vi ska äta till middag, sen ut med de rara små vovvarna. Sen om jag har tur , kanske jag kan gå in i det där mörka svala rummet jag pratade om, fast utan "Ben&Jerry".... tyvärr.....

Två små gynnare...

Idag bestämde jag mig för att gå en längre promenad med de små gynnarna samtidigt. Eftersom vi bor så till att man inte gärna kan ha två hundar lösa samtidigt(nåja, iallafall inte mina hundar!) eftersom det är svårt att ha absolut koll hela tiden, Bilar som kör fram och tillbaka, En Ica-parkering, mötande stojande dagisgrupper, andra hundar, och mammor på promenad med sina barnvagnar. Det finns med andra ord gott om störningsmoment för två små busiga jyckar. Jag bestämde mig alltså för att ha båda i koppel. Åtminstone tills vi kom ner till grönområde och cykelbanor. Jag har provat detta förut , med varierande resultat på kortsvängar runt kvarteret.

Vilket sabla trassel! Jag trodde jag skulle bli galen! Att Uma inte är så haj på att gå i koppel ännu kan man ju förstå, men den stora! Han tyckte det va jättekul att byta håll och gå runt mig flera varv hela tiden! Efter halva vägen släppte jag lös Uma...då gick det bättre kan man säga... Sen när vi skulle hem fick båda vara kopplade igen. Nu gick det bättre, övning ger färdighet! Men jag har nog varit för slapp med Frej på senaste tiden, det är dags att uppdatera hur man ska uppföra sig tror jag. Han vet betydligt bättre, men passade på att fuska idag när min uppmärksamhet delades av någon annan för omväxlings skull...

Uma har sista tiden haft lite problem med kisseriet, försöker kissa massor av gånger ute, utan att det kommer något ibland. Har gett C-vitamin sen i Torsdags förra veckan, men jag ser ingen större skillnad så vi ska åka in och lämna kissprov i eftermiddag för att kolla att det inte är något som behöver åtgärdas. Man vill ju vara helt säker på en sån liten valp, de är ju lite känsligare. För att Uma inte ska bli så kall då vi är ute på kvällarna, så har vi fått låna en hundtröja av grannen som har en hund av en liten ras. Den passade perfekt! Det skyddar njurarna mot kalldraget lite grann iallafall..

Joggingtajm...

Puhh! Igår snördes löparskorna på för första gången den här säsongen. Bilden ovan är tagen ca 20 minuter efter avslutad runda, ser ni att jag fortfarande är knallröd i ansiktet?Jag tycker om att springa, gärna långt också. Men idag nöjde vi oss med en 8km. Kan säga att det räckte mer än väl. Vid två kilometer kvar brände det i vaderna och låren av mjölksyra. Men jag körde på ända in i mål. Träningsvärk får man iallafall, hur man än gör efter säsongens första gång. Lika bra att få en rejäl en med en gång så är det ur världen sen. Längtar dock tills motionsspåren tinar fram, jag är inte så jätteförtjust i att springa på asfalt utefter en väg där bilarna blåser förbi i 90 och river upp stora moln av sand och grus. Sen får jag lite ont i benhinnorna också av asfalten. Tyvärr kan jag inte skylla på att skorna är för dåliga. Dessa prima saucony som inhandlades för två år sedan enbart för löpträning, utprovade för att vara perfekta för mig och min löpstil, och svindyra kan tilläggas, är de bästa skor jag haft. Jag är nog bara för klen helt enkelt. Träningsvärken då? Jo den har kommit smygande rejält under dagen...Halleluja för Zon! Ni vet sån där man smörjer in "Om du vet var du har ont, varför behandla hela kroppen"? Sagt och gjort. Jag smorde in HELA kroppen. För nu gör det ont, precis överallt! Jag vill DÖÖÖÖ!!! Men det lär jag säkert inte göra...synd.Just nu tycker jag MYCKET synd om mig själv. Uma och Frej kör rally genom hela huset och slirar på parketten.....aaarrgghhh!!! Dom har blivit rätt goa kompisar nu faktiskt. Uma är duktig på de vi tränar, även om jag inte ställer just några krav ännu. Mitt "Nej" respekterar hon väldigt bra, och "sitt" under korta stunder...te.x innan vi ska gå in får hon sitta på bron och vänta på "varsågod", samma procedur innan hon får sin mat. Har även börjat lite smått med inkallningssignal på visselpipa också. Hon kunde ju redan"att komma" när man visslade då vi hämtade hem henne. Allt det där går bra än så länge. Det enda som inte är bra , är att pirayan är ohämmat förtjust i att äta grus!små gruskorn vid vägkanten och stora grus från gården å allt är gott! Det är svårt att hindra helt , jag kan ju inte BÄRA runt på henne! Har även provat att öka på maten lite och att ha med små gobitar ute, men näe..grus ska de va! Frej åt inte grus, tack och lov! Han åt pinnar och bark....

Uma - en liten piraya..

Hej!

Nu är hon då äntligen här! Våran efterlängtade lilla valp, Uma. Nu får jag och Magnus "varsin" hund.Eftersom Magnus och Frej redan har blivit så samspelta och jobbar bra tillsammans så blir det mest jag som kommer att träna med Uma. Båda hundarna tillhör ju familjen och är lika mycket bådas hundar. Men för att få någon typ av kontinuitet i träningen ska vi dela upp det till stor del. Uma är en riktigt tuff liten tjej , inte på det stökiga och våldsamma sättet , utan lite mer att hon lugnt inväntar rätt läge...och sedan slår hon till me kraft...vare sig det handlar om att ge storebrorsan Frej en känga eller attackera mattes bara fötter. Hon tar verkligen för sig här hemma , och det är härligt med en pigg och livskraftig valp.Hon är inte rädd för något utan är med på allt... häromdagen skulle jag för första gången här hemma inspektera och nagga lite med kloklipparen på hennes små klor...jag la henne på rygg i mitt knä och efter en och en halv tass hade hon somnat!? Helt trygg med mig och med sig själv. Fantastiskt! Frej va det lite annars med... jag själv va rätt nervös med honom i början så han gillade det inge vidare....inte så att han krånglar och håller på, men det finns en ovilja kring kloklippandet hos honom som sitter kvar sedan valptiden. Och det är ju mitt fel eftersom jag gjorde honom orolig. Nu har man ju fått en viss rutin på att klippa, så med Uma va jag inte alls nervös såklart, och då går ju allt som en dans! Jag har lärt mig otroligt mycket genom Frej , som nu kommer omsättas på Uma. Tyvärr är det ju inte idealiskt valpträningsväder ute nu... snöfall och snålblåst. Så vi får träna den grundläggande kontakten och inkallning och sitt några veckor inomhus istället. I början av veckan så va det bra väder, så Uma kunde följa med mig och Frej på korta små promenader. Men nu när vädret har varit så dåligt så fryser och skakar hon så fort vi kommit ut. Detta innebar att jag igår fick smita ut en kortsväng med Frej medan hon sov, för han behöver ju komma ut stackaren! Idag löstes problemet av att Magnus mamma kom hit och passade Uma så att jag och Frej kunde gå ut. Uma fick leka med Shih tzun "sickan". Lagom storlek på lekkompis, så dom hade haft jättekul! Förhoppningsvis blir det lite varmare till veckan och då kan ju Uma hänga med mig och Frej. Nåja det va allt för idag!